Falköpingsvägen där den djupa dalen börjar med Slafsan längst ned. Utsikt norrut mot Gerumsberget ochVarvsberget . Kvarnbäcken rinner i dalen i bilden, strax ovan Pinnekevadet.

På östra sidan 100 m ovan fotoplatsen finns en gränssten från 1652 som även kommit dit för att visa att vägen Eriksgatan går här. Den tjänade kanske också som milsten men var ett gränsmärke mellan Slöta, Kälvene och Skärtorps socknar. Gränsstenen finns omnämnt i kartan längst ned
                   

Alldeles söder om landsvägen.
Bengt visar mot Varkullen i söder , mot samma håll där Ätran rinner, färdvägarna har här förenats, från västkusten Ätrans dalgång och Eriksgatan, Jönköping- Vartoftadalen- Torbjörnstorp (Falköping?)- Skara. Frågan är vilka sträckor de valde genom dalgången förr i tiden.

Här på östsidan av dalen vid Jönköpingsvägen förenades även andra vägar. Som härvägen från krigen mot danskarna som gick i nord- östlig riktning, Södra Fågelås vid Vättern- Daretorp- Velinga- Härja- Sörstorp- Oreholmen kungsgård.
Det omtalade slaget vid Gestilren kanske var här i trakten vid Lena norr om platsen vi står på nu. Kartan från 1500 talet, har för mig att det är en av de allra första detaljerade kartorna vi har.
Gestilren som är så omtalat får sin naturliga förklaring om man har förmånen att få höra en riktig Västgöte uttala det , Gestilln , Gestera, Gästra någonting, jag kan inte efterhärma detta  för oss flesta så märkliga namn. Det  låter naturligt när det uttalas på Västgötska, hoppas att namnuttalet spelas in snart då det är en viktig pusselbit.

Åkern som Bengt pekar på heter Rännefalan, enligt uppgift ett gammalt exercisfält och kanske också en marknadsplats men uppgifterna går isär och åtminstone marknadsplatsen borde legat norrut i den övre bildens fält, mer om det under Orreholmen..

Närmare Varkullen, här på sidan av dalgången var det bäst förhållanden att fördas, inga sankmarker.

Bengt pekar mot gården Kårdamm, Kårdamm verkar legat längre ner förr i tiden och kommer då i linje med den av oss tilltänkta leden. Stavningen är ömsom Kårdamm och Kordam ( en damm där någon koras ).

En änka till ägaren, nu över 90 år intervjuade Bengt en gång och hon sade att det varit professorer där och kollat.
Tydligen inte bara vi som är intresserade av de markerna. X 1374134 och y
1374134

Lite ned i dalgången är det troligt att färdvägen gått.

Man kan iaktaga markförhållanden som en liten hålväg, fast det just ett antagande.

Kartan nedan från 1716 visar flera vägsträckningar, den övre dragningen passerar Spångebro över sankområdet vid Orreholmen , förmodligen vägen som man valde vid lätta laster och utan hästar.
Nedre förbindelsen Falebron(Fålebron?) gick utanför sankområdet, att döma av namnet passerade man med fålarna här.
Kartan visar som synes på två vägar från Kelvene, antingen Falebron eller alternativt Spångebron, man kunde också ta vägen Falebron , Spångebron för att därefter fortsätta västerut mot dalen.

Frågan är också om det gick en förbindelse söderut från Kelvene räknat, den ser ut att sammanfalla med en gräns och leden går då exakt längs delaren av åarna beskrivet på annan plats. Alltså Eriksgatuleden som kan tagit vilken som helst av sträckningarna och ändrats genom århundradena.
Wartofta by på kartan ligger en bra bit från nuvarande läge vid järnvägen. Söderut från Vartofta gård och sjön, på en liten upphöjning i landskapet och förstås oskiftad. Det finns bebyggelserester där och rester efter en förmodad kyrka.
Ätranleden kan ha gått längs båda sidorna av Ätran och det ser logiskt ut att lden östra leden i så fall har passerat Wartofta by.
Dock finns rejäla fördvägssträckningar på andra sidan Ätran enligt de gamla kartorna så man kan förmoda att huvudleden gått på den sidan. Förvånansvärt lik dragningen av landsvägen vi använder i dag. Mer om området på, Orreholmen

Vägsträckningarna genom årtuesendena var det inte mycket ordning på och det gör det inte lätt för oss som vill undersöka sträckningarna förr i tiden. För att göra det mer komplicerat finns en vägrest över en vad , stenvadet strax syd-väst om Wartofta gamla by. Färdvägen går från västra sidan, sneddar över vid stenvadet och följer en grusås till Vartofta-Åsaka kyrka. Hur logiskt som helst och kyrkans placering får nu en mening då den annars verkar utslängd lite hur som helst.

En bit österut har vi Kälvene, ett namn som låter fantasiäggande, en fundering är att Danskarna som funnits här i stor mängd gett namnet, Käll - vi, svarar mot, tält - heligt och har varit en del av kyrkan tidigt. det förekomm aktiviteter som gjorde det naturligt med tält. Kanske en Dansk tradition ?